I skydd av skogen lever många arter sina liv, som tex storlommen, den kommer hit till Skandinavien i april och oftast till det skogstjärn eller sjö där de säkert är födda och levt under många år. Här föder de upp sina ungar fram till september och oktober till starka och friska individer som ska klara resan ner till Svarta havet och östra Medelhavet.

Många av dessa gammelskogar där storlommen har sina favoritställen håller nu i snabb takt på att försvinna i och med att skogarna runt dessa vatten avverkas. Avverkning kring skogstjärn kan påverka vattenståndet i sjöarna som försvårar för lommen genom att kanterna blir för höga som gör att lommen inte kan ta sig i och ur vattnet. Då förstör man förutsättningarna för dessa arter som kanske funnits i våra skogar i tiotusentals år.

På så sätt bidrar det moderna skogsbruket med kalhyggen till reducering av många arter. 99% av storlommarna som häckar i Europa häckar i Finland, Sverige och Norge. Av detta följer ett alldeles speciellt ansvar att inte försämra livsbetingelserna för dessa arter. Storlommen är inte rödlistad, men det kan ju snabbt ändras om deras livsbetingelser snabbt ändras.

Skogsbruket har blivit mer intensivt. Stora avverkningar som skapar kalhyggen, byggandet av skogsbilvägar, diken som förstör våtmarker, markberedning som river upp jorden och granplanteringar har lett till ett skogslandskap där få arter trivs. Efterfrågan på virke och annan råvara från skogen har också ökat, vilket leder till ökade avverkningar och ytterligare hot mot växt- och djurlivet. Skogsbruket påverkar även människors naturupplevelser. Gamla svampplatser försvinner, vi hör fler och fler berättelser om hur skogen försvunnit runt sommarstugan. Våra skogar försvinner och istället får vi sterila plantage där marken är fattig på biologiskt liv.

Det bör ju även nämnas att vi som naturfotografer har ett särskilt ansvar att inte störa fåglar i känsliga miljöer, speciellt vid deras häckningsplatser. Ett skräckexempel är ju Knuthöjdsmossen där man stängt av stora delar av mossen för att det förekommit att besökare har varit alldeles för närgångna. Att det stängs av i dessa fall tycker jag är bra men tråkigt. Så tänk på att i alla lägen sätta fåglarnas trygghet i främsta rummet.

Ett litet skogstjärn inbäddad djupt inne i skogen. En plats för storlommen.

Storlommen behöver plats för att starta sin flygning. Det gör att alla vatten inte är favoriter för storlommen.

En tidig morgon när solen just gått upp ovanför trädtopparna.

Dimman ligger tät och skapar en magisk stämning i den lilla tjärnen.

Solen letar sig ner till vattnet genom träden.

I den skyddade tjärnen är storlommen trygg och kan föda upp sina ungar senare under sommaren.

Morgonsolen färgar vattnet till guld. Magiskt.

Storlommen sträcker på sig ständigt. Kanske ett sätt att inte stelna till utan vara beredd att kunna flyga iväg.

Solen står lågt och storlommen flyger några varv i tjärnet tills den får höjd och kommer över trädtopparna. Bort till havet för att fiska.

Förra året fick lomparet två ungar. Den ena tog havsörnen. Men den andra växte och följde säkert med ned till kontinenten. Jag undrar om det är fjolårsungen som kom i deras sällskap i år.