Vi har haft förmånen att besöka norra Bohuslän i den tidiga sommaren och på hösten under säkert 30 år. I denna delen av landet är förändringstakten inte så snabb som på andra ställen. Visst har det tillkommit en och annan byggnad. Och visst har skogsområden försvunnit, kalhuggits, speciellt längs E6. Här har också många vindkraftverk kommit upp. Men det är väl priset vi får betala om vi vill fortsätta bruka energi, för uppvärmning av bostäder, transportera oss, matproduktion mm.

Men ändå är landskapet sig likt, med den röda graniten som dominerar kusten och ger trots dess hårdhet en mjuk kustlinje som är skön för ögat.

Denna gång har vi gjort utflykter i närområdet samt en tur till Sydkoster. Vi hann även med ett besök till Nordens Ark som jag skrev om i föregående blogginlägg.

 

Ejdrarna flyger runt kusten.

Man möter hela tiden underbara blommor på promenaderna runt kusterna.

En törnsångare fångar vårt intresse under en lång stund. En underbar serenad.

Fyren på Tjurholmsknappen precis utanför vårt Capri.

En gråsiska (eller är det en hämpling?) sjunger för oss uppe i bergen ovanför Capri.

Överallt där det finns förutsättningar sprider växtligheten ut sig i graniten.

Solen går ner och speglar sig i granitkusten.

Fantastiska himlar.

En gulsparv springer med snabba steg över vägen.

När vi svänger in på skogsvägen sitter denna räv och myser på en stubbe. 

Eva och jag står länge och beskådar underverket…

…räven lägger sig ner på stubben och tittar på oss lite förstrött. Ett fint möte.

På vår väg ner till Källviken är naturen full med överraskningar.

Överallt fantastiska konstverk.

Jätten ligger och vilar ute i vattnet.

Full fart hos svalorna som skickligt fångar sitt byte. 

Granit möter hav, ute på Sydkoster.

Ett par strandskator swishar snabbt förbi med sitt karaktäristiska läte.

Den karga naturen på Sydkoster. Ett paradis för skvättor.

Stenskvätta. Den kanske vanligaste fågeln ute på kosteröarna.

Någon typ av blåvinge med fantastiska färger.

Makaonfjärill. Fotad ute på kosteröarna.

Vi tittar ut lite senare på natten och en märklig himmel visar upp sig för oss. Och vi somnar med öppet fönster och ljudet från havets vågor söver oss.