↫ Tillbaka till bloggen

Dovrefjell

En fantastisk resa till Dovrefjell med ett lika fantastisk värdpar Even och Jorunn. Det bästa mottagande jag någonsin haft, och då har jag varit med om mycket.

Jag kan stark rekommendera några dagar i denna oerhört vackra trakt. Det är bara att ringa Even och Jorunn och boka plats så tar de hand om dig på ett mycket professionellt sätt.

Jag åkte hit med några vänner, Anders, Thomas och Anki.

Dovrefjell är ett fjällmassiv med en rad toppar över 2000 meter över havet med Snøhetta som högsta topp med 2286 meter över havet. En helt makalös vy.

Första dagen tog vi oss upp till trädgränsen och träffade på två Myskoxar. Tjurar. Even som är en skicklig guide såg till att vi var säkra och att vi hade respektfulla avstånd till djuren, både för vår egen säkerhet med också för att djuren skall störas så lite som möjligt.

Vi fick lära oss mycket om Myskoxars beteende, vad man ska vara observant på och när de är lugna och har accepterat vår närvaro. Vi var uppe på fjället många timmar, det var kanske några minusgrader med vi var fullt sysselsatta med att fotografera så det kändes bara skönt.

Sedan var det hem till basstationen, Even och Jorunns hem. Här fick vi en underbar middag, och många diskussioner och glada historier.

Nästa dag var det lite annorlunda. Då besökte vi ett sagolikt vackert skogsområde där vi fick möte med en spelgalen tjäder. Många tillfällen gavs för alla att ta sina livs tjäderbilder. En generös matsäck hade Jorunn med sig, så man behövde aldrig vara hungrig. Goda mackor med ägg, karbonader och mycket annat. Det var uppskattat.

Vi fick också möjlighet att fota lavskrika. Spännande och roligt.

Dagen var inte slut med det, nu skulle vi åka till en sjö för att fota storlom. Vi fick många tillfällen att betrakta storlommen på riktigt nära håll. Even och Jorunn såg hela tiden till att vi inte frös och mådde bra. De hade med sig en sorts kamoflagefärgade täcken som värmde gott.

Vi han med lite Mosippor längs vägen som lite tveksamt visade oss sin skönhet.

Tillbaks till baslägret och god mat. Sedan blev det en kvällsrunda i närområdet. Vi såg älg, kronhjort, rödräv och rådjur.

Nästa dag var vi alla lite nervösa inför. Vi skulle besöka Høgsnyta en topp på 1320 meter över havet. En verklig kraftansträngning. Ca 7-8 minusgrader med en vind som var tidvis ganska hård. Först upp till trädgränsen där vi var tidigare, men sen skulle vi vidare upp på den vita toppen. Vi gick sakta och med många pustipausar, så till slut efter några timma nådde vi toppen. En helt fantastisk vy möte oss med vissa vinklar där bilderna blev helt monokroma.

Anki lyckades med bedriften att plurra på 1300 meters höjd. En liten vattensamling runt en sten. Men hon hade bra kläder och kängor, så allt gick bra. Vi spisade den medhavda matsäcken som smakade gudomligt efter bestigningen av toppen. Inget möte med Myskoxarna idag. Precis som med alla riktiga naturupplevelser är inget förutsägbart, utan man får hela tiden anpassa sig och vara tacksam vad naturen för ögonblicket vill visa upp.

Återigen till en helt fantastisk måltid och tid till att ladda ner dagens fotoskörd. Oj vilka vyer.

En liten rundtur på kvällen. Even hade något lite extra i bagaget. En liten rådjursbock som var albino. Den hade när den var nyfödd rört sig kring Even och Jorunns hus. Så det var extra roligt att möta den ute i det vilda. Det verkade som folk gillade den och lät den vara ifred.

Sista dagen var vi på ett nytt ställe med myskoxar. Här fick vi möjlighet att fota dem med fantastiska bakgrunder. Vad sägs om myskoxar med Snøhetta (Dovres högsta fjäll) i bakgrunden. En hel dag tillsammans med myskoxarna som verkade oberörda av vår närvaro, som skedde på ett betryggande avstånd. Men vi kunde få bra porträttbilder med hjälp av våra teleobjektiv.

Mosippan lyste som små facklor i motljuset

Tusen tack Even och Jorunn för att vi fick tillfälle att besöka denna fantastiska plats med guidning och service i världsklass.

”Så Dovre, ta min sång jag älskar dig”, för att travestera Fred Åkerström.

Vill ni ha kontakt ring till Even och Jorunn och boka en tid.

Mobiltel +47 941 362 90.

=================

Lite fakta saxat hämtade från Wikipedia

Myskoxen är ett getdjur och är besläktade med get och får inte med nötkreatur som man skulle kunna tro.

Myskoxen tillhör de sista resterna av de urtidsdjur som utvecklades på högplatåerna i Centralasien för några miljoner år sedan. Den var relativt utbredd vid tiden för den senaste istiden. Mycket pekar mot att Myskoxen levde i Skandinavien för 30 000 – 40 000 år sedan tillsammans med mammut och ullhårig noshörning. Myskoxen var en av anledningarna att människor tog sig upp till Skandinavien, men den försvann snart, troligen pga för intensiv jakt. Det varmare klimatet gjorde att myskoxen trängdes norrut och ett par tusen år f. Kr. dog den ut överallt utom i norra Nordamerika. De sista resterna utanför Nordamerika levde  på Tajmyrhalvön i Sibirien för ungefär 2000 år sedan.

Idag finns naturliga populationer av myskoxe i norra Kanada och på Grönland.

Första försöket att återinplantera djuret i Norge var 1927, men först 1947, i Dovrefjell nationalpark, lyckades man. Denna population omfattade 2013 cirka 250 individer.

Sveriges enda vilda myskoxar finns i Härjedalens fjällvärld, cirka 10 kilometer väster om byn Tännäs. År 1971 begav sig fem av myskoxarna från Dovrefjell i Norge ut på vandring. Till slut kom de fram till sjön Rogen där de på dess norra sida etablerade en ny hemvist. Flocken bestod av en tjur, två kor och två kalvar. Under 1970- och 1980–talen växte hjorden till sig och var som mest 34 djur. Från senare delen av 1980-talet har antalet sakta men säkert minskat. I västra Härjedalen finns en flock om cirka sex djur (2013). År 2010 invigdes Myskoxcentrum i Tännäs, med sju inhägnade individer (2011). Under våren 2013 släpptes honan Idun från Myskoxcentrum ut till den svenska flocken som då bestod av sju individer. År 2017 bestod flocken av tio djur.

2 thoughts on “Dovrefjell

  1. Arne, tusen takk for fantastiske dager! Tusen hjertelig takk for en så utrolig lærerik tekst og flotte bilder! Ikke minst, tusen takk for dine varmende ord. Jeg blir helt rørt.. Det betyr mer enn ord kan beskrive! Takk Arne, du er bare helt herlig og enestående! Vi sees igjen på Dovrefjell i høst!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 − 2 =