Gå nära utan att störa!

Jag gillar att gå nära, ibland rent fysiskt om det fungerar. Eller med hjälp av teknik tex Nikons Auto capture (beskrivs i ett annat inlägg: AutoCapture) i annat fall gör jag en beskärning av bilden. Det här gör jag för att få fokus på någon detalj. Ögon, näbb, fjäderdräkt eller andra detaljer.

Det tycker jag berättar mycket om fågeln eller djuret, att kunna specialstudera vissa detaljer. Men då gäller det att det är någorlunda skarpt.

Jag använder många av mina bilder i bildvisningar, då ger en närbild oftast en ytterliga dimension.

Jag har blivit anklagad av vissa ”förståsigpåare” att jag beskär för hårt och inte får med miljön. Men mina bilder är oftast tänkta i ett sammanhang tillsammans med andra bilder som visar exempelvis miljö som jag tycker är viktigt. Då kan en enskild bild ses som att den saknar miljö. Det kan jag förstå.

Jag håller med Lars Winnerbäck ”Kom så ruttnar vi ihop på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör”

Det är också ett bra sätt att få fram ett visst uttryck hos fågeln eller djuret vilket kan vara önskvärt och viktigt.

Eller som Robert Capa sa ”Är inte bilderna tillräckligt bra, är du inte tillräckligt nära.”

Så var inte rädda för att gå nära eller beskära fram detaljer i bilderna. Naturligtvis aldrig så att man stör fåglar eller djur. Men med dagens långa teleobjektiv och kamerornas höga upplösning kan man hålla sig på behörigt avstånd och ändå få en fin närbild.

En hornugglas intensiva ögon.

En orrtupp, intensiv i sitt spel.

Ett härligt minspel i vargens ansikte.

En krans med safirer runt öronskarvens ögon.

Kungsgamens nästan galna blick.

Här ser man tydligt ögonfransarna på ögonfranshuggormen.

Vattenrallens intensiva blick vid Råstasjön i Solna.

En majestätisk kungsörn fantastiska näbb och ögon.

Björnens blick vittnar om en hotande närhet.

Svarthakedoppingens intensivt röda ögon.

Knölsvanens undrande blick.

Otroligt vackra färger framträder på detta porträtt av biätaren.

Den röda gladans intensiva blick när den letar efter lämpligt byte.

Den unga truten tittar intensivt.

Vaksam blick av duvhöken.

Tjädern tittar nästan innåt i sin spelgalna posé.

Natthägern sväljer sin fisk.

En storlom simmar lugnt förbi mig på några meters avstånd.

Här ser man tydligt praktejderns pastellfärger.

Den svarta storkens röda näbb och tekningar runt ögonen syns tydligt.

Grodhanen blåser upp sig i parningssermonien.

Ett annat grodöga.

En padda med sina färgstarka ögon.

Havsörnen spejar över fjärden.

Järven ser lite frågande ut till vad den ser.

Den vackra mandarinandshonan.

Och hanen i alla sin prakt.

Storlommen med sina ungar.

Lappugglans intensiva blick efter en sork kanske.

Tallbitens intensiva färger.

Lunnefågeln, en inspiration till några clowner kanske.

Vargen följer med blicken.

Kungsörnen ner mot sitt byte.

En nötkråkas fina teckning.

Gräsandens fantastiskt vackra skiftningar.

Havsörnen har fått syn på något intressant.

En klockgrodas fina mönster.

Havstruten signalerar sin ankomst.