↫ Tillbaka till bloggen

Skarven – en syndabock

”Skarvar är grafiska fåglar, som skapade för tecknare och träsnittare. De har en oljig och djup svärta som står magnifikt mot bränningar och vida havshorisonter. Deras plastik och form kan inte heller undgå att inspirera, där finns så mycket karaktär, uttrycksfullhet och absolut egenart.”

Så skriver Gunnar Brusewitz i sin fantastiska Skissbok Anteckningar från svensk natur från 1970.

Jag har alltid fascinerats av skarvarna när de sveper över vårt landställe i snabb fart. Eller fiskar intensivt nere i viken. Vi har en skarvö precis utanför Skansundet som jag ofta besöker med min båt. De verkar inte bli störda över att jag ligger och guppar nedanför deras bon. På sommaren är det oftast ungar i skilda storlekar i bona. Föräldrarna flyger i skytteltrafik med sin fångst som ungarna får i sig genom att kittla föräldrarna på halsen så att den nyfångade fisken blir tillgänglig för dem.

Jag kan sitta länge och betrakta livet på ön, deras beteende och sociala liv.

Jag brukar fundera över varför denna fågel som liknar en urtidsfågel har blivit så negativt bemött. De sägs att den konkurrerar med fisket. Men vem skulle inte ha rätt till fisk om inte dessa fåglar. De utgör inte på något sätt ett hot mot fiskens bestånd. Om det vore så skulle fisken vara utrotad för miljoner år sedan.

Nej hotet kommer istället från oss själva, genom alla gifter som släpps ut i Östersjön samt ett rovfiske med jättetrålar som finkammar havet på fisk för uppfödning av exv kyckling.

Jag skulle önska att man börjar betrakta skarven med lite andra ögon och börja glädjas åt att vi har en så fantastisk fågel i vår närhet. Jag har sett ett antal skarvartet, förutom storskarven, toppskarv i Norge och dvärgskarv i Ungern. Och blir lika fascinerad varje gång. Deras släktskap är väl inte helt utredd men de placeras i ordningen pelikanfåglar.

 

I Havsmiljöinstitutets rapport Överfiske – en miljöfarlig aktivitet som kom för några år sedan visar man  hur allvarligt läget är för fiskbeståndet i haven runt våra kuster. Inte på något ställe i rapporten nämns skarv eller säl som ett problem. Jag skulle vilja att alla läser denna rapport. Jag blir helt förtvivlad för att många av mina vänner har anammat de faktalögner som sprids av de kapitalintressen som inte tar någon som helst hänsyn i sin strävan till maximal profit. De lägger ut dimridåer för att kunna fortsätta. Många av de sportfiskare som på senaste åren sett hur fisken försvunnit tror att det är skarven och sälen som är orsak till problemet. Inget kan vara mer fel. Många politiker är en del av detta spel och föreslår skyddsjakt på skarv och säl. Detta är en enkel och konkret åtgärd men som tyvärr inte kommer att påverka fiskbeståndet på något sätt. Skarvens och sälens beskattning av fiskbeståndet är försvinnande liten jämfört med den kommersiella fisket och jordbrukets påverkan. Men det är naturligtvis mycket svårare att attackera. Lättare då att skylla på naturen själv. Det är en trend i våra moderna samhällen. Vilda djur får klä skott för människans rovdrift på naturen. Dessa historiska misstag kommer vi i framtiden få betala dyrt för, eller rättare sagt våra barn och barnbarn.

http://havsmiljoinstitutet.se/digitalAssets/1468/1468743_moksnes-et-al—–verfiske-en-milj–farlig-aktivitet.pdf

Forkning & Framsteg gjorde för några år sedan en intervju med Gundula Kolb som har forskat kring hur skarvarna påverkar sina öar.

”– Skarvarna skadar inte sina öar, men de förändrar artsammansättningen, säger hon.

Skarvarnas spillning innehåller stora mängder kväve och fosfor. Det göder marken och gynnar näringsälskande växtarter. Gundula Kolb berättar att under högsommaren är stora delar av skäret täckt av manshöga bestånd av renfana och fackelblomster. Då är det en vacker plats. Arter som trivs i näringsfattigare miljöer missgynnas däremot. Träden tillhör dem, de dör så småningom och faller omkull. I de öppna ytor som uppstår frodas gräs och örter.

De nya förutsättningarna påverkar även artsammansättningen bland insekter och småkryp. Svampätande och asätande skalbaggar ökar i antal, liksom fjärilar, bladlöss och nyckelpigor. Men vissa småkryp som lever direkt på marken minskar i antal.

– Eftersom skarvarna ändrar artsammansättningen på sina öar så bidrar de till den biologiska mångfalden när man ser på skärgården som en helhet, säger Gundula Kolb.

Om en skarvkoloni överger en ö så blomstrar snart hela ön. Näringen i skarvspillningen gör att den totala mängden växter blir större än innan skarvarna slog sig ner där.”

Vidare i samma artikel ”Maria Boström på Fiskeriverket har undersökt skarvarnas matvanor. Hon anser att det är den totala tillgången på fisk som är viktig för skarvarna, inte särskilda arter.

– Skarvarna är opportunister, de äter vad som står till buds, säger hon.

Det som står till buds är sällan de mest eftertraktade fiskarterna. De bestånden är redan hårt skattade av fiskerinäringen. Skarvarna äter snarare mindre fiskarter som spigg, mört och tånglake. Fiskar som sällan hamnar på vårt middagsbord.

Vidare ”Henri Engström vid Uppsala universitet är expert på skarvens ekologi. Han har gjort jämförelser mellan områden med och utan skarvjakt, utan att se några skillnader i antalet skarvar.

– Effekten av skarvjakt är mest psykologisk. Yrkesfiskarna upplever sig ha blivit marginaliserade och känner vanmakt inför sin situation. Men skarvarna är något som de tycker att de kan påverka, säger han.

Att skarvarna ökat så kraftigt det senaste decenniet har flera orsaker. Övergödningen av Östersjön gynnar de små fiskarterna. Småfiskens naturliga fiender, de stora rovfiskarna som lax och torsk, har minskat till följd av överfiske. Resultatet blir ett överflöd av mat för skarvarna. Dessutom har vi decimerat skarvarnas naturliga fiender, som till exempel havsörnen.

– Vi har själva skapat förutsättningarna för skarvarnas framgång, säger Henri Engström.”

 

SD förordar allmän jakt på storskarv. Men för det krävs en ändring av fågeldirektivet.

Miljöpartiet håller med men de är lite oense om antalet skarvar.

Hur kan man hamna så fel. SD kan man ju förstå, de vill väl utrota alla rovdjur. Men MP trodde jag hade lite förstånd. Men så fungerar det i maktens korridorer långt från den enkla verkligheten.

Henri Engström, Institutionen för ekologi och evolution, Uppsala universitet och Sveriges Ornitologiska Förening skriver i en artikel Skarven -fåglarnas svarta får.

”Skarven har funnits under lång tid i Östersjöområdet. Det finns många benfynd från utgrävningar där de äldsta är mer än 9000 år gamla. De tidigaste beläggen för häckande skarvar i Sverige är från mitten av 1800-talet. Det var små och spridda bestånd och av äldre dokumentation framgår att hatet och förföljelsen var så pass stort att skarvarna till sist försvann. Samma öde mötte många av Europas skarvar. För femtio år sedan fanns endast några få tusen par kvar i Holland och i Danmark.”

En liten rolig anekdot, men samtidigt lite makaber, med skarvarna är att i Sydostasien har tama skarvar använts vid fiske i århundraden. I Kina används storskarv och i Japan japansk skarv. Den äldsta säkra källan är kinesisk från 317 f.Kr men det finns även en möjlig japansk källa från 600f.Kr. Det finns olika metoder. Skarvfisket sker från mindre båtar. I Kina knyts en snara kring fågelns hals som hindrar den att svälja fiskar men i övrigt är de ibland mycket tama skarvarna fria att dyka och flyga som de vill.

Ibland är snaran så stor att den kan svälja mindre fiskar medan andra belönar skarvarna med bitar av fångsten. Fiskarna som skarven fångar avlägsnas ur skarvens hals eller också spyr skarven upp fiskarna i båten. I Kina förekommer fortfarande denna fiskemetod men den är ovanlig bland yrkesfiskare. I Japan har skarvfisket istället formaliserats och ritualiserats och sedan den tidigt kopplades still adeln och hovet. Här sker fisket om natten med lanterna på båten och skarvarna hålls i ett sorts koppel om halsen som även stryper åt halsen så att de inte kan svälja fisken. Ofta har varje båt flera fåglar, ibland över tio stycken. I Japan hålls traditionen idag vid liv av hovet men även som en turistattraktion.

1 thought on “Skarven – en syndabock

  1. Många fina bilder på fina fåglar! Jag håller med dig att de är så fina och får mycket skit. Bra att nån skriver om den andra sidan som många inte vill ta till sig! Jag tror jag får göra ett besök hos dig och fota dom. Här hemma är de så skygga och svåra att få kort på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 − 3 =