↫ Tillbaka till bloggen

Tankar om livet

Eva och jag sitter nere vid klipporna vid Capri norr om Strömstad. Vi äter några nyfångade räkor och dricker några glas Alsacevin.

Jag känner mig fullkomligt i harmoni med naturen runt mig. Havet brusar och måsarna ger hals.

Och mina tankar flyger iväg. Meningen med livet, det var nog så här det var tänkt från början att vi människor skulle leva.

Men så kom det annat i vägen.

Vad var det som gick fel? När tog girigheten över och blev en livsstil hos vissa människor. Resultatet blev förödande i form av krig, hungersnöd, trakasserier, förslavande, misshandel, tortyr och skövlandet av vår natur runt om på jorden.

Solen värmer i våra ansikten och vi känner oss oerhört prioriterade av att få komma nära denna ursprungskänsla av fullständig frihet och ro. En verklig livskvalitet. Vi lever en stund i det lilla livet. Men sedan far tankarna iväg mot helt annat håll, kriget i vår närhet, fejkade prishöjningar, populister som lovar guld och gröna skogar med som kanske har en helt annan agenda, kalhuggna skogar var vi än tittar.

Ja vart ska allt sluta. 

Något himmelskt paradis tror jag inte på, det är bara ytterligare sätt att lura människor att acceptera att girigheten kan fortsätta med full styrka.

Naturligtvis finns det mycket att glädjas åt på vår jord, men det är lätt att tappa sugen.

En dag ute i en frisk gammelskog som har fått växa utan åverkan i tusentals år, är en lisa för själen. Likadant att få sitta och titta ut över havet och förstå att detta hav har format dessa fantastiska klippor till mjuka kuddliknande formationer under miljoner år.

Det här är mitt land, det här är ditt land… 

Vi tar oss ut till Tjurpannan utanför Grebbestad. Här har blivit en tradition för oss att åka hit. Många är de kompisar som vi tagit med oss hit. Vi har varit här när det stormar och när det är helt lugnt. Jag tar fram en gammal bild från 2011, den 5 oktober. Då stormade det ordentligt, ungefär som denna gång. Dagen efter hade filmaren Daniel Lind Lagerlöf försvunnit här. Han har aldrig återfunnits.

I wikipedia kan vi läsa: ”Tjurpannan är ett kustområde på Tanumsnäset i Tanums socken i Tanums kommun i Bohuslän. Tjurpannan ligger på Tanumsnäsets sydvästra del. I sydväst vetter området mot Väderöfjorden utan skyddande arkipelag. Eftersom platsen saknar skyddande ytterskärgård är platsen mycket väderexponerad. Det utsatta läget har format ett öppet landskap.

Väster om Tjurpannan ligger ön Ulsholmen och i sydväst finns fyren Väcker.

Området ingår i EU-nätverket Natura 2000 och förvaltas av Västkuststiftelsen.”

 

De flesta bilder är tagna i cirkeln. Fyren Väcker rakt västerut.

Denna gång var det 16-17 sekundmeter i byarna. Så man blir lätt urblåst om man stannar länge. Men temperaturen var behaglig så det var enbart skönt. Lite fåglar träffade vi på. Tornfalk, ejder, gråtrut, fiskmås och jag tror en havssula. Några dagar innan vid ett annat ställe såg vi en sillgrissa, en ungfågel som simmade i strandkanten.

Så här poetiskt beskriver Evert Taube Bohuslän och Bohuslänningen i ”BALLADER I BOHUSLÄN” från 1943.

”Folket i Bohuslän har i likhet med Värmlands och Dalarnas folk ett utpräglat sinne för poesi och rytm i musiken, samt (liksom blekingeborna) fint färgsinne. Om sinne för form talar de båtar som byggas av bönderna.

Men så är också Bohuslän ett landskap som väcker och livar sinnet för form och färg, ett skönt skulpterat och utomordentligt måleriskt landskap. Luft och skyar förråda att Atlanten är nära.

Bohusbergen teckna sig som oceandyningar mot himlen. Mellan dessa berg ila salta vindar, som bemänga luften med havsdis. I detta havsdis, som av solljuset tonas i milt gult och rosa, ”blåna” bergen redan på tusen meters avstånd från ögat och te sig på tvåtusen rent atmosfäriskt blå, med basen något ljusare än kalotten och skylinjen rytmiskt klar.

Mot detta i ljuva färger och mjuka linjer förtonande perspektiv reser sig för grundens bergpartier i omväxlande kubistiska och svällande former. Stup, kullar och slänter omväxla i rytmisk harmoni, och mot deras grå grundton stå ängar och fält, lövlundar och enbuskar, mossar och ljunghedar oändligen vackert i färg.”

Fyren Väcker är nog ett välkommet sjömärke när det stormar. Området där fyren ligger är notoriskt ökänd för utsatthet, brytande sjö, grynnor och sjögång.

Klipporna ser ut som urdjur som sträcker sig ned i havet.

En ung ejder står och tittar tvekande ner i vattnet. 

17-18 m/s i byarna.

Den här stenen har jag fotat vid ett flertal tillfällen genom åren.

Eva hittar fina motiv vid havskusten.

En modig båtägare ute i stormen med en Busterbåt.

Vågorna går höga och bränningarna slår högt över klipporna. Dramatiskt.

Även om himlen är klarblå kan man på ett sådant här område hitta partier i total skugga. Magiskt.

Det blåser ordentligt, men luften är fortfarande varm.

Överallt skummar vattnet och skapar spännande motiv och graniten ger en häftig kontrast.

Otroliga blå färgnyanser i bränningarna.

Frampå dagen mojnar det lite och havet blir lite lugnare. Här det lilla skjulet ”Enslingen” och fyren Väcker, som uppfördes 1939,  till höger.

En liten ung sillgrissla simmar förbi oss där vi sitter. Ser ut som en ”ringvia”.

Rester av en svunnen tid. Här var det muskelkraft som prioriterades. På många platser runt bohuskusten kan man se spår av stenbrytning.

Ett kubistiskt motiv. Här i Bohuslän kan man ju tro att kubismen uppstod , som Evert Taube också var inne på, och inte i Paris.

Vyn över vår del av bohuskusten.

6 thoughts on “Tankar om livet

  1. Arne, Du är såå himla bra på att både fotografera och att klä i ord, man blir alldeles lyrisk! Kram Carin och Lasse

  2. Väldigt fint, man känner riktigt stormen. Oväder kan ge bra bilder – men den som plåtar ska ju ha känsla för motivet också.

  3. Hej Arne!
    Väldigt fint formulerat. Jag delar dina tankar till hundra procent.
    Björn Afselius sjunger i ”landet bortom bergen” att livets mening är att livet skall bestå. Kanske är det så. Tyvärr gör vi människor lite för att det ska bli så, utan tvärtom profiterar på olika sätt på andra arter. Allt för vår egen vinnings skull. Livsutrymmet för andra arter krymper i snabb takt, så det är lätt att bli dyster.
    Då är det precis som du skriver, en lisa för själen och ett privilegium, att tillsammans med den man älskar, i full stillhet, yttre och inre ro, suga in allt vackert och genuint som trots allt ändå här och där finns omkring oss.

    Jag känner till Capri. Har vänner som äger stor del av Södra Hälsö. Vi brukar åka ut från Capri när vi besöker dem.
    Allt gott/Ha det bra
    Peter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ett × två =