↫ Tillbaka till bloggen

Rovfågelhelg


Nu i november åkte jag tillsammans med 6 fotokompisar ner till Blekinge för att fota rovfåglar. Vi åker till Magnus Nymans gömslen som ligger runt Johannishus slott på greve Wachtmeisters ägor. Riktigt bra gömslen, man sitter en och en vilket gör att det är bra om man samtidigt vill filma. Då stör man inte varandra som när man sitter flera i samma gömsle.

Gömslena har bra standard med värme, så man behöver inte frysa. Det finns plats för tre kameror. Jag själv hade 2 kameror, min Nikon D5 med ett 300/2.8 nikonobjektiv och Nikon D850 med Nikons populära 200-500/5,6 som jag fått låna av Nikon. Tack Nikon. En utrustning jag är mer än nöjd med. Inga problem att hinna med snabba rörelser som det kan bli när man fotar fåglar. För det mesta filmade jag med D850 och tog stillbilder med D5.

Det är utplacerat 2 gömslen per ställe, så under de tre dagar vi är där så hinner man med 3 platser, det finns flera. Första dagen sitter jag i ett gömsle som kallas ”skogen”. Vi åker ut tidigt på morgonen när det fortfarande är mörkt, drar på gasolen, och inom några minuter är det varmt och skönt.

Sedan är det bara att fixa med sina grejer, jag sätter fast min gimbal, en gimbal som jag köpte för över 10 år sedan från Wimberley. Fantastisk kvalitet, använt det mycket och det är fortfarande lika stabilt. Här sätter jag min D5 med 300. Den andra har jag ett kulhuvud från Realy Right Stuff, också det inköpt för många år sedan, och fortfarande som nytt, trots mycket använt. På den sätter jag en sidekick från Benro. Här sitter D850 med 200-500. Viktigt att allt är stabilt och stadigt. Jag använder också fjärrkontroll, en trådlös från Nikon. Fungerar helt suveränt. Nu är det bara att vänta på ljuset, häller upp en kopp kaffe och tar fram en macka.

Höjdpunkten denna dag är en Kungsörn som helt plötsligt står en 20 meter från gömslet. Smäller av några bilder, och betraktar denna vackra fågel. Funderar på hur det är ställt med människor som tjuvjagar denna fantastiska fågel. Där kan hissen inte gå ända upp, som man säger. Hoppas de får ett kännbart straff.

Vid 4-5 på eftermiddagen blir vi hämtade och körda till huset där vi äter, umgås och sover. Magnus lagar maten så allt serveras till oss. Bra mat och bra service.

Man blir lite trött av sådana här övningar så vi slocknar redan vid 9-tiden på kvällen.

Nästa dag är det uppgång vid 4, lite snabbfrukost, mackorna till gömslet har vi gjort iordning kvällen innan. Det är bara att ta sin termos och utrustning och gå ut till bilarna.

Idag ska jag sitta helt ensam vid ”mörka stället”. En relativt öppen plats. Det visar sig vara ett bra ställe. Jag hade 5 ormvråkar nere samtidigt.

På eftermiddagen kom en Glada en kort stund innan den blev bortjagad av skatorna. Jag räknade skatorna till runt 25. De angriper Gladan så fort den landar på marken. Ormvråkarna bryr de sig inte om annat att de skall äta av samma köttbit som vråken käkar på trots att det ligger mat överallt. Lite retstickor kanske. Gladan är en fantastiskt vacker rovfågel. En av mina favoriter. Gladan återkommer med ett snabbt dyk och snappar åt sig en köttbit och försvinner, allt är över på någon sekund. Hinner knappt reagera innan allt är över, än mindre ta bilder.

Skatorna går om kring och ser malliga ut sedan de kört bort Gladan från platsen.

Sista dagen sitter jag vid det så kallade ”actionstället”. Och det levde verkligen upp till sitt namn. Denna plats är den ljusa varianten av Ormvråks favoritställe. Den så kallade ”börringevråken”. Det är betydligt ljusare än den vanliga Ormvråken, otroligt vacker. Ormvråkar har en stor variation av färgnyanser och teckningar allt ifrån mörkbruna till gråa och nästan vita.

“Börringevråken” är egentligen inget annat än en helt vanlig ormvråk (Bueto bueto) – skillnaden är att den är betydligt ljusare. Den första “Börringevråken” skådades nån gång på 1960-talet och de fick sitt smeknamn av den skånska sjön Börringesjön där den upptäcktes för första gången. Sedan dess har de spridit sig så sakta.

Här såg vi just förutom “börringevråken” en mörkbrun variant och en grå variant. Rätt var det är ryker två vråkar ihop börringevarianten och en mörkare brun variant och bröstar upp sig och fäller ut vingarna för att göra sig så stora som möjligt. Vi tolkar det som någon typ av revirförvarande. Fajten pågår en bra stund och de förflyttar sig över stock och sten. Ett makalöst skådespel som jag tror är mångas dröm att få uppleva.

Jag tror att “Börringevråken” avgick med seger. Den gör ett hopp upp på prispallen medan den andra står en bit bort och tittar i marken. Den försvinner sedan in i skogen.

Segraren står en stund och ser sig om. “The winner takes it all”.

Det sista vi ser av “Börringevråken” är att han tar med sig en stor köttbit i höger klo och haltar in i skogen. Säkert för att festa riktigt efter segern.

Tiden går fort när man har roligt, så snart bär det av hem, jag landar hemma vid 2-tiden på natten. Nöjd och belåten med helgen.

8 thoughts on “Rovfågelhelg

  1. Fotografens tillfredsställelse när han lyckas fånga sitt byte måste vara mycket större än jägarens. Gratulerar till en fin bildserie!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 4 =