↫ Tillbaka till bloggen

Orrspel i norr

Jag och min fotokompis Anders funderade på om vi inte skulle kolla in ett orrspel. Jag har sett ett orrspel för många år sedan nere i Skaratrakten. Jag tog kontakt med Naturfotografen Daniel Nordgren som jag känner sedan många år. Jag visste att han hade gömslen vid orrspel. 

Men det var ju en bit till Umeå där Daniel bor. Så antingen flyg eller bil tänkte jag. På hemvägen kom vi på att vi kunde ha åkt tåg. Problemet kan ju vara att man har en hel del utrustning med sig som kan vara lite jobbigt att ta på tåget. Så det fick bli bil. Det är ju E4 ända upp till Umeå och det gick smidigt, vi var framme långt före den tid vi skulle träffas.

Daniel Nordgren, Umeå

Vi hade fått reda på att vi skulle ligga i tält, och det var ju 3 nätter med temperatur under nollan, så lite skraj var man ju hur det skulle gå. Kylan brukar jag klara med ryggen och höfterna var jag lite orolig för. Vi åkte ut vid 2-tiden på natten för att vara vid gömslet vid 3-tiden.

Det var nästan helt mörkt när vi klev in i varsitt tältgömsle. Daniel hade ordnat väldigt bra, vi låg mitt ute på en myr. Men golven under tälten var stabila och gott om liggunderlag på golvet. Vi han knappt installera oss förrän det började kackla utanför tälten. Orrtupparna var redan i full gång. Inte mycket ljus för fotografering ännu, men roligt att ligga och lyssna på serenaden utanför. Detta skådespel som pågått i sedan urminnes tider. Och så länge det finns skogar kommer orren fortsätta spela.

 Nu är ju inte tält i minusgrader det optimala för gamla gubbar, så det var lite stånkande från tälten. Men det gick förvånansvärt bra ändå. Vi var ju helt fokuserade på det skådespel som pågick bara några meter framför oss.

Här kan du lyssna lite på orrspelet. Inspelat från mitt tält.

Att det är orrhönan som håller i taktpinnen kan ingen undgå

Ser ut som riktiga glädjeskutt

Ibland kan det gå väldigt hett till, så fjädrarna yr

En ständig kamp om att få föra sina gener vidare till nästa generation

En underbar morgon med en fin soluppgång

Orrarna var inte speciellt skygga, de var väl totalt fokuserade på sin uppgift. Rätt var det var kom en gäng honor inflygande och då blev det liv i luckan. Det såg nästan ut som ett gäng testosteronstinna män som började brösta upp sig och slåss, allt för att vinna honornas gunst.

Och honorna gick runt och inspekterade kämparna. Man såg direkt vem som bestämde. Ibland flög de upp i små träd vid myrkanten för att få en bättre överblick.

Nästa natt var lite kallare, det resulterade att marken var helt frostbiten, otroligt vackert i solljuset frampå morgonen.

Och natten därpå var också en fin morgon med soluppgång framför oss och månljus bakifrån. Ett optimalt fotoljus. Orrarna rörde sig stundvis otroligt snabbt så det var inte alla gånger lätt att hänga med i rörelserna, speciellt som jag låg på mage med kameran på en sovsäck. Men det var ju en fantastik läge i nivå med orrarna. Jag kan starkt rekommendera ett orrspel, garanterat fina bilder. 

I Storbritannien har orrens stjärtfjädrar sedan senviktoriansk tid varit omtyckta som prydnadsfjädrar i de hattar som bärs ihop med den traditionella skotska höglandsdräkten. 

Vi han också med lite olika saker på dagarna. Vi letade pärlugglor. Hörde dem flera gånger men såg dem aldrig.  Vi var och kollade efter vitryggig hackspett vid Umeälvens delta. En fantastisk biotop. Ingen vitryggig men väl en bäver och en bisamråtta. 

På väg mot Umeåns delta passerade vi en våtmark med 25 tal storspovar. På hemvägen stannade vi till men då lyfte plötsligt alla och flög iväg, samtidigt lyfte ett hundratal gäss. Jag började titta uppåt skyn. Mycket riktigt, långt däruppe svävade två havsörnar.

Ett tranpar boade på en liten ö i ett skogstjärn

Vi hann också med en bäversafari hos Åke Andersson. Ån sträckte sig runt Åkes kvarter. Så han gick ofta ner och satte sig efter en stressig dag på jobbet och spanade på bävrarna. Vi såg en bäver. Bävern ser dåligt men har ett väl utvecklat luktsinne. Det fick jag erfara genom att gå lite för nära och vipps dök den ner i vattnet. Men ett fint möte blev det. Tack Åke.

Vi bodde vid en havsvik några meter från stranden där gäddorna hela tiden jagade omkring. Man såg deras ryggfenor och hörde deras plask i det stilla vattnet. Stället hette Skeppsviks Herrgård en bit norr om Umeå. Vi bjöds på tre fantastiska middagar i form av oxfilé, abborre och älg. Allt närproducerat. Kalas. 

Skeppsviks Herrgård

Vi bodde i små fina stugor

Till och från orrspelet passare vi en stor avverkning. För varje dag vi passerade minskade skogen och kvar blev en helt död yta. Här fanns ingen plats för fåglar och djur. Och detta vansinne pågår i hela landet. Just detta skogsområde ägdes av en snubbe från Stockholm. Det är ju helt sinnessjukt att en människa nere i storstaden kan massakrera naturen på detta sätt. Ingen känsla för naturen eller närkontakt, utan sitter på sitt feta arsle och ser pengar strömma in på sitt konto utan att se konsekvenserna. Man blir så trött.

Visar lite av förödelsen av vår natur. Jag tycker att klimatpsykologen Per Espens Stoknes råd till Greta Thunberg är en bra princip att använda även i mitt fotograferande. Han förklarar att vi människor har en “undergångsbarriär” som gör att våra hjärnor inte kan ta emot hur mycket förödelse som helst utan det måste vägas upp med framtidstro. Han tycker att den bra fördelning är 75 procent på lösning och 25 procent på hoten. Vilket för min del innebär att jag visar 75 procent av bilder som visar vår fantastiska och magiska natur och djurliv, sedan balanserar det med 25 procent på förstörelse av naturen och djurens livsbetingelser.

Lite Wikipedia-fakta

Orren förekommer i hela Europa, från Storbritannien (men inte på Irland), genom Skandinavien och Estland fram tills Ryssland. I Östeuropa förekommer den i Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Belarus, Rumänien och Ukraina. Europas största population av orrar finns i de schweiziska, franska, och italienska delarna av Alperna. Isolerade bestånd finns i Tyskland, Frankrike, Belgien och Nederländerna. Från Bulgarien försvann orren på 1800-talet. Utöver Europa sträcker sig utbredningsområdet genom Ryssland och Sibirien nedtill Manchuriet och Heilongjiang i Kina, samt till nordöstra Nordkorea.

Den trivs bäst i trakter där björk- och barrskog omväxlar med hagar, ängar, mossar och bergig mark. Den finns också i enbusksnår och på ljunghedar. Den kan även häcka i skärgården om det där finns hedvegetation och yngre björkskog. Vintertid bäddar orren ibland ned sig i snön för att skydda sig mot stark köld och hård vind. Där tillbringar den större delen av dagen, mellan födosöken. Efter dess uppflog kan man ofta se ett blottat hålrum i snön.

 

Jag har gjort en film från Orrspelet. Här kan du se hela filmen (12min):

4 thoughts on “Orrspel i norr

  1. Så otroligt vackra bilder. Så sorgligt det där med skogarna som försvinner. Det är likadant där jag bor ca 3,5 mil väster om Sundsvall. Här är det visst en advokat i Stockholm som köper upp all mark och sen tokskövlas det. Lika smärtsamt att se det ske och se timmerbilarna köra nonstop hela tiden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo + 17 =