Det är inte ofta jag blir riktigt entusiastisk över en ryggsäck. Men ibland hittar man en produkt som faktiskt löser ett problem man haft i många år.

Inför årets resor investerade jag därför i en ny kameraryggsäck från den tjeckiska tillverkaren Mr Jan Gear. Tipset fick jag av en fotokompis, och redan efter de första dagarna ute i fält förstod jag varför så många naturfotografer uppskattar den.

Den stora fördelen för mig är att jag kan förvara min Nikon Z9 med det stora 400 mm f/2,8 TC monterat och ändå få plats med resten av utrustningen. När man fotograferar djur och fåglar vill man kunna ta upp kameran direkt – inte behöva montera objektiv medan motivet försvinner.

En annan fördel är att jag kan ha väldigt mycket utrustning i den, vilket jag kanske inte kommer att ha när jag bär den, men i bilen och när jag reser, kan det vara bra att ha utrustningen samlad.

Min utrustning består oftast av:

• Nikon Z9
• Nikon Z8
• NIKKOR Z 400 mm f/2,8 TC VR S
• NIKKOR Z 100–400 mm
• NIKKOR Z 14–30 mm
• Telekonvertrar 1,4x och 2,0x
• Fjärrutlösare, trådlösa mikrofoner, batterier, minneskort och andra små tillbehör

Och det var inget problem att ha detta i ryggsäcken, och det funkar även att gå omkring med den på ryggen i terrängen. Den sitter dessutom väldigt bra på ryggen, trots all utrustning är den lätt att bära.

Det fina är att 400:an får plats monterad på Z9 med motljusskyddet infällt. Dessutom ryms Z8 med 100–400 monterat, vilket gör att jag snabbt kan växla mellan två kameror utan att behöva byta objektiv ute i fält.

Det jag uppskattar mest är egentligen inte storleken, utan hur genomtänkt ryggsäcken är. Den öppnas från baksidan, vilket innebär att den del som ligger mot ryggen aldrig hamnar i lera, snö eller blött gräs. Har man någon gång lagt en framöppnad ryggsäck i en lerig myr och sedan tvingats bära den igen vet man hur stor skillnad det gör.

Boris IV, som modellen heter, är byggd med en smart, lådformad konstruktion som utnyttjar utrymmet maximalt. Den har två stora huvudfack, ett helt modulärt avdelarsystem, löstagbara förvaringspåsar med transparenta sidor och gott om fästpunkter för extra utrustning. Den är dessutom anpassad för att klara flygbolagens mått för handbagage – något som är viktigt för mig eftersom många av mina fotoresor sker med flyg.

 

Flera påsar ingår, med ena sidan transparent så att man ser vad den innehåller. Baksidan har ett kardborre band som fäster i ryggsäcken. Det följer även med extra remmar som man sätter i de fästen som finns runt ryggsäcken. Det finns även regnskydd.

När jag letade efter en ny ryggsäck hade jag egentligen bara några tydliga krav:

• Den skulle rymma två kamerahus med monterade objektiv.
• Den skulle klara mitt stora 400 mm f/2,8.
• Den skulle fungera som handbagage.
• Den skulle vara bekväm att bära under längre promenader.
• Den skulle öppnas från ryggen.

Efter lite tester i min närmiljö känns det faktiskt som att den uppfyller samtliga önskemål.

En av de verkliga prövningarna väntar faktiskt redan i början av nästa år. Då reser jag till södra Kanada för att försöka fotografera fjälluggla. Det är en resa jag drömt om länge, inte minst eftersom fjällugglan numera i princip har upphört att häcka i Norden. Klimatet och tillgången på lämlar gör att den inte längre häckar här regelbundet som den en gång gjorde.

I södra Kanada kan det bli rejält kallt den tiden på året, med temperaturer långt under fryspunkten. Då sätts både utrustningen och fotografen på prov. Just därför känns det skönt att redan nu veta att kamerautrustningen sitter säkert, är lättillgänglig och samtidigt bekväm att bära även under långa dagar ute i vinterlandskapet.

Jag brukar vara försiktig med att kalla någon produkt “den bästa”, eftersom alla fotografer arbetar på olika sätt och har olika behov. Men för just mitt sätt att fotografera – långa teleobjektiv, mycket resor och många timmar ute i naturen – känns det här som den mest genomtänkta kameraryggsäck jag hittills har använt.

Den kommer utan tvekan att få följa med på många kommande äventyr.

Den får följa med både till Dovre och Flatanger i Norge. Först några dagar hos Even för att fotografera myskoxar och därefter vidare till Ole Martin för havsörnsfotografering. Det sägs att detta blir den sista säsongen han arrangerar sina örnturer, så jag ville verkligen passa på medan möjligheten fortfarande finns. Lite senare till centrala Spanien för att försöka fota Panterlo.

Jag har en känsla av att Boris IV kommer att få visa vad den verkligen går för.