Ibland behövs det inte mer än ett par dagar på Öland för att fylla på med naturupplevelser och trevligt umgänge. Den här gången gick resan till våra goda vänner Ulf och Lisa, som alltid får en att känna sig varmt välkommen.

Ett av våra mål var att få se en ekoxe. Vi letade på flera ställen och spanade noggrant bland gamla ekar och murkna stubbar, men de ville inte visa sig. Det närmaste vi kom var några kvarlämnade huvuden – en liten påminnelse om att de faktiskt finns där, även om de lyckades hålla sig undan just för oss. Det får bli ett skäl att återvända. Troligen var vi en eller två veckor för sent nere.

 

Vi hann också med ett besök vid Ottenby längst i söder. Det är en plats som alltid ger ett särskilt lugn, med det öppna landskapet, havet och den speciella känslan som bara finns där. Sedan fortsatte vi norrut till Trollskogen, där de knotiga, vindpinade träden och de slingrande stigarna skapar en nästan sagolik stämning.

På vägen gjorde vi ett stopp vid Västerstadsviken och förstås också ett stopp vid Byrums raukar. De mäktiga kalkstensformationerna är lika fascinerande varje gång man ser dem. Intill breder Neptuni åkrar ut sig, ett kargt men samtidigt vackert landskap där naturen visar upp en helt egen karaktär.

Mycket fågel som vanligt på Öland. Här vid Västerstadsviken.

Härligt ställe för ett bo.

Mycket gravänder i viken.

Några brushanar drar förbi i full fart.

Eva vid raukarna med Blå jungfrun i bakgrunden.

Neptuni åkrar, ett magiskt ställe.

En smalnäbbad simsnäppa. Första obset i Sverige för mig. Roligt.

Smalnäbbad simsnäppa.

Kärrsnäppa.

En liten skalbagge fick frossa på vår vattenmelon. Att det var en Gräsgrön guldbagge fick vi ett supersnabbt svar från Magnus Forsberg via SMS. Tack Magnus.

Även om vi inte fick vårt efterlängtade möte med ekoxen blev det en resa fylld av fina naturupplevelser, många skratt och trevliga samtal. Det är ofta så – det man minns mest är kanske inte det man åkte för att se, utan människorna man delar upplevelserna med. Tack Ulf och Lisa för ännu ett härligt Ölandsbesök. Jag misstänker att det inte dröjer alltför länge innan vi kommer tillbaka – och nästa gång kanske ekoxarna visar sig också.

En sällsynt orchide, kal knipprot som växte i Ulf och Lisas källartrappa.

Ulf visas stolt upp sin Orchide i källartrappan.