Det finns platser som fastnar lite extra i minnet, och Kerkinisjön i norra Grekland är definitivt en sådan. Jag reste hit med kameran som främsta sällskap och ett tydligt mål: att få uppleva – och fotografera – de mytomspunna krushuvade pelikanerna på riktigt nära håll.

Kerkinisjön är ingen plats som skriker efter uppmärksamhet. Det är snarare lugnet som slår emot en först. Bergen runt sjön, morgondimman som långsamt lättar och ljudet av fåglar överallt. Redan innan kameran åker upp känns det här som en plats där man vill ta det långsamt.

Sjön är konstgjord, men har utvecklats till ett av Europas viktigaste våtmarksområden. För en fotointresserad är det nästan överväldigande – överallt händer något i sökaren.

Verkligen roligt att fotografera dessa fåglar med attityd.

Färggranna strupsäckar gör att pelikanerna syns på långt håll. Strupsäcken bleknar med åren, så på en riktigt gammal pelikan blir den riktigt blek.

Det går att få fantastiska bilder på denna fågel.

Ser lite sträng ut, men helt ofarlig, kan nafsa lite om man kommer för nära.

Den sätter sig gärna på båten för en bra position när det matas med fisk.

Alla möjligheter att ta roliga bilder.

De rör sig hela tiden runt båten så motiven är oändliga.

 

Krushuvad pelikan – större och vackrare än jag föreställt mig

Jag hade sett bilder innan, men inget förbereder dig riktigt på mötet med en krushuvad pelikan i verkligheten. De är enorma. Den krusiga fjäderdräkten i nacken, den kraftiga näbben och det lugna, nästan värdiga sättet de rör sig på vattnet.

Vid Kerkini finns en relativt stor och stationär population, och fåglarna är vana vid båtar. Det märks – de fortsätter fiska, putsa fjädrarna eller bara glida förbi, helt obrydda.

Ut på sjön – fotografering från båt

Jag reste med  Fokus Fotoresor, Frode Wendelbo var guide. Tack för en fin guidning Frode. Härligt med en guide som verkligen är guide och låter oss deltagare få de bästa förutsättningarna. Man kan ju alltid ifrågasätta fotografering från båt med matning av fåglarna. Men detta kändes naturligt då det var de lokala fiskarna som körde runt oss och berättade allt de visste om sjön och fågellivet och massor av fakta runt just de krushuvade pelikanerna.

En vit pelikan i praktdräkt.

Vit pelikan

Den som har sinne för detaljer har kommit rätt.

En tidig morgon gav vi oss ut på sjön i en liten träbåt tillsammans med en lokal guide. Båten gled fram över vattnet och kameran låg redo i knät. Ljuset var mjukt, vattnet spegelblankt.

Det som gör fotograferingen här så speciell är perspektivet. Från båten hamnar man i ögonhöjd med pelikanerna. Plötsligt är de inte motiv på avstånd – de är där, bara några meter bort. Jag behövde snabbt tänka om kring brännvidd; jag använde mest mitt 100-400 och mitt 24-120. Det visade sig vara en perfekt kombo.

Att sitta där, gungande lätt på vattnet, medan en pelikan långsamt simmar rakt mot båten är en sådan stund man helst vill frysa i minnet, inte bara på minneskortet.

Som sagt, detaljer i massor.

Fisk i strupsäcken. Den vänder upp huvudet och fisken rinner ner i halsen.

Några personliga fototips

• Brännvidd: från vidvikel till 400mm är perfekt,.
• Stabilitet: Bildstabilisering är guld värd – båten rör sig mer än man tror.
• Slutartid: Hellre lite för kort än för lång, särskilt när fåglarna flaxar eller lyfter.
• Tempo: Stressa inte. De bästa bilderna kom när jag bara satt still och väntade.

När är bästa tiden?

Jag besökte Kerkinisjön nu i början på februari, vilket visade sig vara perfekt. Ljuset var mjukt, pelikanerna aktiva med sin praktdräkt och vissa morgnar låg snö på bergen i bakgrunden – en oväntad kontrast mot det grekiska landskapet.

Mer än bara bilder

När jag bläddrar igenom bilderna i efterhand inser jag att upplevelsen var större än fotografiet. Kerkinisjön handlar lika mycket om stillheten, mötena med naturen som om tekniska inställningar.

För dig som älskar fågelfoto och vill komma riktigt nära ett av Europas mest imponerande motiv kan jag bara säga: sätt Kerkinisjön högt upp på listan. Det är en plats som stannar kvar – långt efter att kameran packats ner.

På wikipedia kan man läsa:
Krushuvad pelikan är en mycket stor fågel, ännu större än vit pelikan med en längd på 160–180 centimeter och en vingbredd på 270–320 centimeter. I grunden är den i övrigt likartad, men skiljer sig på krusiga nackfjädrar (därav namnet), mer gråvit fjäderdräkt, grå istället för rosa fötter och under häckningstid tydligt orangeröd strupsäck. I flykten syns den i det närmaste helljusa vingundersidan med bara svarta vingspetsar. Lätena är dåligt kända och lika vit pelikan men är ljusare.

 

Vi hade några dagar i Rhodopibergen i Bulgarien. Här skulle vi fota gamar. Jag hade nog inte så höga förväntningar på denna tur. Jag har varit i Pyrenéerna och har fotat gamar i massor.

Men detta blev en fantastisk upplevelse. Det kom nämligen snö, och inte så lite heller, det var säkert 2-3 decimeter. Så det blev ju unika bilder med Gåsgam i snö.

Tidigt på morgonen kom några hjortar förbi första dagen.

På natten mot andra dagen har det kommit över 2 decimeter snö.