Jag har bjudit in ett antal av mina vänner bland naturfotografer, till min Blogg. De kommer att skriva om något som ligger dem varmt om hjärtat. Nu är det Frida Hermanssons tur. Jag har träffat Frida många gånger, vi var bland annat tillsammans i Västerås för en intervju i Camera Natura. Jag tycker Frida har en egen och spännande stil i sitt fotograferande. Tidigare gästskribenter i min blogg har varit Staffan Widstrand, Niklas Virsén, Hans Ring, Jan Gustafsson och Ola Jennersten. Om du vill läsa deras inlägg gå tillbaka i inläggen.

Min farfar var konstnär. Som liten tillbringade jag mycket tid i hans ateljé och fascinerades av hur det gotländska kalkstensljuset tog form på hans duk. Även om motiven ofta var abstrakta kunde jag ändå känna igen det speciella grynings- eller skymningsljuset, nästan höra havets vågor eller veta exakt vilken skogsglänta eller strandäng som inspirerat honom. När jag själv försökte måla blev det – ingenting. Bara kladd.

Men med kameran i hand kunde även jag börja skapa. Först blev det mer dokumentära bilder, men jag kunde åtminstone fånga det jag såg och det som uppfyllde mig inombords. Och det handlade nästan alltid om djur och natur.

Med tiden har jag fastnat allt mer för att använda kameran just som min pensel, att utnyttja att den registrerar ljus på ett sätt som vi inte ser med blotta ögat. Långa slutartider kan förändra stämningen i en bild, skapa lugn i ett rasande hav, fånga det sista reflekterade ljuset som dröjer kvar i klipporna långt efter solnedgången, eller visa farten och rörelsen i fåglar och djur. Genom underexponeringar kan jag skapa mörka och mystiska bilder som låter fantasin vandra fritt, eller genom överexponeringar jobba mer grafiskt och minimalistiskt.

Att leka med multiexponeringar och kamerarörelser tog fotograferandet ännu ett steg närmare måleri. Ljuset och känslan blev viktigare än motivet i sig. Mer lämnas åt betraktarens egen fantasi. Bilderna blir både enklare och mer komplexa på samma gång.

Och framför allt är det otroligt roligt. Nya motiv, som jag tidigare kanske bara passerat, blir plötsligt spännande att utforska. Jag testar olika tekniker, provar mig fram, leker. Tiden försvinner. Ingen bild blir den andra lik.
Jag kommer definitivt inte sluta ta skarpa, dokumentära bilder. Men jag kommer fortsätta att leta efter nya kreativa fotografiska verktyg till min verktygslåda.

En isländsk vän kallade mig för Mynda smiður – ”Bildsmed”. Jag tycker det är ett vackert ord, och det fångar precis hur jag vill se på mitt fotografi.

Kalkstensljus på stenkusten, Gotland. Ön med den speciella naturen och det unika ljuset som inspirerat både farfar och mig.

Vatten. Jag dras till vatten. Ständigt i rörelse och en fröjd att fånga med lite längre slutartider. Olika tider skapar olika effekt och känsla i bilderna. Förenklar, ger nya former och linjer. Bilden är ifrån Brúarfoss på Island, landet som kanske påverkat och inspirerat mitt fotograferande allra mest.

Rörelse. Att följa djur med långa slutartider och försöka få något som är skarpt tycker jag blir effektfullt och ofta spännande bilder.

Low key. Att underexponera och låta svärta, mörker och skuggor få mer plats i bilden skapar ofta stämningsfulla och lite mystiska bilder. Här blir ljuset ofta motivet tycker jag.

High Key. Att använda ett hårt ljus för att överexponera och ibland låta bakgrunden fräta ut helt i vitt skapar minimalistiska och grafiska bilder.

Värld av is. Bilden är tagen i en exponering då jag hållit kameran stilla en stund för att få skärpa, sedan hållit för kameran medan jag flyttat den mot isgrottans blåskimrande tak där ljuset silades in och då rört kameran för att måla in mer ljus och sudda ut förgrund och kanter.

Walk the light. En exponering med kameran stilla först för skärpa och därefter kamerarörelser mot soluppgången. Det var ren tur att en fotokollega råkade promenera precis på ljuset jag målade in över bilden.

Min skog. Här hämtar jag inspiration och laddar batterierna. Rider, promenerar och plockar bär och svamp. Fotograferad i en exponering med kamerarörelser för en mer målerisk känsla.

En blomstrande dröm. Jag har fotograferat det här blommande mandelträdet i Andalusien, Spanien. Bilden är en multiexponering med 10 stycken skarpa bilder som slagits samman i kameran. Jag har rört mig i en halvcirkel runt trädet med stammen placerad i mitten för att skapa effekten.Tekniken kallas Pep Ventosa efter fotografen som specialiserat sig på detta. 

Det finns verkligen oändliga möjligheter att ta ut svängarna och vara kreativ och utvecklas som fotograf. Det är bara fantasin som sätter gränserna.

FRIDA HERMANSSON
Nature Photographer // Art Director // Graphic Designer
Tel +46 733 911 776
Email contact@fridahermansson.com
Web fridahermansson.com  // formgiveriet.com
Instagram @fridahfoto  //  @formgiveriet.fh