Ja, björnen är fridlyst i Sverige, vilket innebär att den är skyddad och inte får jagas eller skadas utan särskilt tillstånd. Liksom de flesta andra vilda djur. Så fridlysningen blir ju ett stort skämt, med tanke på att det är så många björnar som dödas varje år.

Licensjakten på björn startar 21 augusti och får pågå som längst till den 15 oktober. Totalt får 465 björnar dödas i Sverige 2025 jämfört med 486 förra året. I Västerbotten kommer man att döda 100 björnar, vilket är det högsta antalet som någonsin tillåtits. I ett län där björnen har stora ytor att röra sig på. Helt sjukt.

Från många länder är det förbjudet att ta med sig troféer hem, från exv varg, björn och lodjur. Men från Sverige går det bra. Det avgörs många gånger av olika myndigheter.

Sverige och Rumänien toppar listan på björntroféer. Många andra Europeiska länder har förbud mot hantering av troféer.

Rovdjursföreningens ordförande, Magnus Orrebrant, hävdar att det är ett stort problem att utländska jägare erbjuds skjuta björn i Sverige.

-Vi har varit i kontakt med företag som säljer troféjakt och har en offert på 250.000 kronor för en veckas björnjakt, all inclusive, och företaget garanterar i princip att man skjuter en björn. Sedan tar de 45.000 kronor extra för att jägaren ska kunna ta med sig trofén hem, säger Rovdjursföreningens ordförande, Magnus Orrebrant.

Licensjakt har blivit kommersiell troféjakt – våra fridlysta björnar säljs ut till utländska jägare för stora summor. Licensjakten handlar inte längre om en reglerad jakt, utan om kommersiell troféjakt i stor skala på en fridlyst art som den svenska brunbjörnen, upptagen i artdatabankens rödlista 2015 i kategorin ”Nära hotad”.”

Internationella kampanjer mot troféjakt pågår och några EU-länder har redan infört importförbud för troféer från hotade arter och andra behandlar frågan aktivt.

Sverige gynnar i stället troféjakt genom att Naturvårdsverket medger undantag från Konventionen mot handel med utrotningshotade arter (CITES) och undantag från det strikta skyddet för rovdjur enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Troféerna kan omsättas inom och utom EU med hjälp av Jordbruksverkets tillstånd. Detta sker i skuggan av klimatförändringar och minskad biologisk mångfald.

Läser man i svenska jakttidningar förstår man hur många ser på våra vilda rovdjur. Många hatiska artiklar och drömreportage om att skjuta björn och varg.

Antal björnar som får dödas bestäms av regeringen men frågan är delegerad till landets länsstyrelser.

I år har antalet björnar som ska dödas bestämts av länsstyrelserna i följande län. Norrbotten 24 björnar, Västerbotten 100 björnar, Jämtland 108 björnar, Västernorrland 85 björnar,  Gävleborg 70 björnar, Dalarna 75 björnar, Värmland 3 björnar

Sammanlagt 465 björnar av ca 2500. Tillsammans med björnar som dödats i sk skyddsjakt uppgår antalet till nästan 25% av det totala beståndet.

Samtidigt har det anmälts 1746 björnåtlar till länsstyrelser runt om i Sverige. Det är ju helt sjukt. Det är en populär metod att anlägga åtel och släppa jakthundar vid björnjakten.

Ska våra rovdjur verkligen jagas? – En personlig reflektion

Något skaver i mig varje gång jag ser rubriker om licensjakt på varg, lodjur, järv  eller björn. Det händer varje år. Vuxna djur, ibland ungar, spåras upp och skjuts – ofta med motiveringen att “balansen måste bevaras” eller att människor känner sig “otrygga”. Men jag undrar: Vems balans? Och vems trygghet?

Vad är det vi är så rädda för?

Våra stora rovdjur lever ett stillsamt liv långt från människan. De är skygga, intelligenta och spelar en avgörande roll i naturens kretslopp. Ändå behandlas de som problemdjur – en belastning, något som behöver kontrolleras.

Jag förstår att det finns konflikter – särskilt i renskötselområden. Men ibland känns det som om vi har glömt att det är vi som har trängt in på deras livsutrymme, inte tvärtom.

Vetenskapen säger en sak – politiken gör något annat

Biologer och naturforskare har länge varnat för att rovdjursstammarna i Sverige är för små och genetiskt sårbara. Vargen, till exempel, är så inavlad att det hotar hela populationens överlevnad. Trots det beviljas jakt – varje år. Ofta för att lugna opinionen eller för att tillgodose jägarnas intressen.

Jag tycker det är oroväckande att ekosystemens framtid styrs mer av politik än av vetenskap.

Rovdjur är mer än bara vilda djur

De är nyckelarter. När de försvinner rubbas balansen:

•Rådjur och älg ökar – och orsakar skogsskador.

•Fler fästingar sprids när rådjur blir för många.

•Hela det biologiska samspelet tappar fäste.

Vi behöver rovdjur. Inte bara för naturens skull – utan för vår egen.

Men mest av allt handlar det om respekt

Vad säger det om oss som samhälle när vi medvetet förföljer och skjuter djur som bara försöker leva sina liv – precis som vi? Rovdjur dödar inte av ondska. De dödar för att överleva. Vi däremot, skjuter för bekvämlighet, för kontroll, för tradition.

Kanske är det dags att sluta projicera våra rädslor och behov på naturen – och istället hitta nya sätt att samexistera. Det finns lösningar: bättre stängsling, ersättningssystem, dialog.

Men det första steget måste vara att se rovdjuren som värdefulla – inte som fiender.

Vi borde göra allt för att bevara våra ”Big five”, Varg, björn, lodjur, järv och kungsörn.

Skrämmande är när Svenska Jägareförbundet vill införa licensjakt på våra kungsörnar. Man har föreslagit en provperiod på tre år.

En björn är inte bara större – den upplevs också som mer medveten. Den kan möta din blick, känna din närvaro, väga sina steg. När man ser en björn i skogen känner man sig betraktad – inte bara som observatör, utan som någon som blir iakttagen.

Att möta en björns ögon är som att se in i något som förstår, som förstår naturen och dess komplexitet mycket mer än du själv.

 

Vad tycker du?

Ska vi fortsätta jaga våra rovdjur i “balansens” namn – eller är det dags att tänka om? Kommentera gärna och dela dina tankar. Ju fler som pratar om det här, desto svårare blir det att blunda.

Personligen tycker jag att det bara skulle vara tillåtet att ha skyddsjakt på våra fridlysta rovdjur. Men det får ju inte missbrukas. Jag litar inte på de personer i våra länsstyrelser som hittills har handlagt dessa frågor. Måste till något helt nytt.