
Det finns facklitteratur – och så finns det böcker som får en att se världen med helt nya ögon. Jag läste för några år sedan Galen i humlor av Dave Goulson, och i dagarna läste jag om den och blev lika fascinerad. Den här boken tillhör definitivt den senare kategorin. Jag trodde jag skulle läsa en stillsam bok om små insekter. Jag hade fel. Det här är en bok som både fascinerar, berör och väcker oro – och ändå lyckas vara underhållande hela vägen.

Vad handlar boken om?
Kort sagt: den handlar om humlor. Deras liv, deras betydelse, deras mysterier – och framför allt om hur vi människor påverkar dem, ofta utan att ens veta om det.
Men boken är mer än bara biologi. Den är en personlig berättelse, där Goulson blandar fakta, forskning och egna minnen – från barndomens första insektsburar till hans arbete som biolog och bevarandeforskare.
Humlor blir nästan som små huvudpersoner – var och en med sina egenheter, problem och hemligheter.
Det som gjorde starkast intryck på mig var hur beroende vi är av dessa små varelser – och hur lite vi gör för att skydda dem.
Utan humlor (och andra pollinatörer) får vi inga jordgubbar, äpplen eller tomater.
Trots det förgiftar vi deras värld med bekämpningsmedel, förstör deras livsmiljöer och planterar trädgårdar utan en enda blomma de kan använda.
Och mitt i allt detta står humlan – hårig, arbetande, lojal – och försöker överleva.
Det som gör Galen i humlor så läsvärd är tonen. Goulson skriver med humor, värme och ett slags ödmjuk kärlek till sina studieobjekt. Det är aldrig torrt. Aldrig föreläsande. Det känns snarare som att man sitter med honom vid ett cafébord i Devon medan han berättar om humledrottningar som gräver gångar i marken eller om varför vissa blommor fuskar.
Trots all charm bär boken på ett tydligt budskap: Vi måste vakna upp. Humlorna minskar. Mångfalden försvinner. Och vi vet varför – men gör inte tillräckligt.
Efter att ha läst boken började jag se humlor i trädgården på ett nytt sätt. Vi planterade nya blommor. Lavendel, bolltistlar mm. Slutade klippa gräsmattan så kort. Lämnade vissa delar orört. Och framför allt: jag började tänka mer på det lilla liv jag tidigare knappt märkte.
Om du gillar natur, biologi, miljöfrågor – eller bara vill läsa något riktigt mänskligt om något så litet som kan ha så stor betydelse – då ska du läsa Galen i humlor.
Det är en bok som surrar kvar i huvudet långt efter att du stängt pärmarna. Jag läste den som sagt var för flera år sedan, men hade den fortfarande i tankarna. Så jag blev tvunget att läsa om den.
Har du läst boken?
Dela gärna dina intryck – eller tipsa om andra naturböcker som fått dig att se världen på ett nytt sätt!
Alla bilder är tagna i vår trädgård i Täby, där lavendeln står i full blom och nu börjar bolltistlarna spricka ut. Det drar till sig ett stort antal humlor, bin, getingar, fjärilar och andra insekter. En guldgruva bara några steg utanför dörren. För de tekniskt intresserade har jag använt en Nikon Z8 med ett Nikon 105/2,8 Macroobjektiv.

Humlorna älskar vår lavendelblommor.

Humlorna använder sin långa tunga, eller sugsnabel, för att suga upp nektar från blommor. Nektarn lagras i en så kallad ”honungsmage” i bakkroppen. Denna nektar används sedan som bränsle för humlans flygning och som mat för larverna i boet.


Bolltistel, även känd som Echinops, är en perenn växt som uppskattas för sina attraktiva, sfäriska blomhuvuden och dess bidrag till trädgårdens ekosystem. Dess höga värde som nektar- och pollengivare gör den till en favorit bland trädgårdsmästare som vill främja biologisk mångfald.


I Sverige finns det närmare 40 olika arter av humlor. I världen finns det runt 250-300 beskrivna humlearter.

Som två myskoxar som står och stångas står humlorna mot varandra på den nyss utspruckna bolltisteln.

Dave Goulson är född 1965 och är en brittisk forskare, professor i biologi vid University of Sussex. Goulsons forskargrupp arbetar främst med ekologi och bevarandebiologi för olika humlearter. Flera av hans populärvetenskapliga böcker om insekter har översatts till svenska bl.a. ”Galen i insekter”


Fina bilder på Humlorna , ja dom är mycket viktiga i våran fauna . Finns mycket vi kan göra för dessa viktiga polinerrare
Så sant, Hasse. Viktigare än man tror!
Lika intressant att läsa din blogg som vanligt.
Vi klipper inte gräset förrän det mesta har blommat över och på framsidan inte alls, den slås med lie på hösten.
Och den av många avskydda maskrosor får vara tills de blommat över. Det många inte tänker på är att de blommar tidigt och är väldigt viktiga då det inte är så mycket annat som blommar samtidigt.
Tack Lorens. Ja man kan göra mycket i sin egen trädgård, sitt landställe eller på sin balkong Ha en fin fortsatt sommar!
Thanks for your kind words about my book 🙂
Your photos are lovely, long live the bees!
Dave
Hi Dave
Glad you like my pictures.
Vi har många humlor i trädgården och det finns vilda delar där gräset och vilda blommor får växa.
Bolltistlar har vi inte planterat men de finns där ändå och är mycket fina.
Mycket vackra bilder! Jag tycker också att det är roligt att fotografera humlor (och trollsländor) så dina bilder är inspirerande.
Och Dave Goulsons bok låter väldigt intressant.
Bra skrivet