↫ Tillbaka till bloggen

Höstvecka i Norra Bohuslän

Som så många gånger förr styr vi ner mot vårt lilla andelsställe i Norra Bohuslän. Ett magiskt ställe med en fantastiskt natur inpå knuten. Stället heter Capri och runt husen ligger ett naturreservat. Många frågar sig hur man fick lov att bygga här på 70-talet. Men antagligen såg kommunen några framtida arbetstillfällen. Utanför har vi Skagerack som ständigt brusar utanför huset.

Men med det sagt, som många politiker säger, så trivs vi väldigt, väldigt bra här.

Vi gjorde som traditionen bjuder, ett besök vid Tjurpannan. Denna gång var det ganska lugnt och stilla, vi har varit med om mycket mer dramatiskt väder här på Tjurpannan. Men det är fint oavsett väder och vind. Den här gången gick vi upp på en höjd som ligger lite vid sidan om Tjurpannan, då fick vi en helt annan vy av naturreservatet. Fyren Väcker ligger utanför, den byggdes 1939. Ett annat kärt märke på Tjurpannan är den lilla sjöboden Enslingen, ett bra skydd om det blir alltför svårt väder.

12 liter trattkantareller plockade vi i närområdet vid Capri. Inte helt utan besvär från svärmande älgflugor som biter sig fast i håret. Det lustiga är att de biter av sina vingar när dom landar i håret. Så där är de fast när de inser sitt misstag, ingen älg utan något annat konstigt som inte är så användbart för fortplantningen.

Vi har en liten vik, Källviken som vi brukar gå ner till och sitta ett par timmar. Havet rakt ut. Här samlas många sjöfåglar för en stunds vila i det lugna vattnet. Omgivningen lockar till en stunds eftertanke och meditation.

På kvällen blev det skaldjur, hummer, havskräftor och ostron, och så räkor förstås. Smarrigt.

En tur till Koster är ett måste. Ibland besöker vi sydön och ibland nordön. Denna gång får det bli Nordkoster med sina vindpinade träd och vackra havsvikar. Den här dagen var en fin höstdag, ganska lite vind, solsken hela dagen och runt 10-12 grader.

De mörka diabasgångarna är typiska för Kosterskärgården. Det ser ut som att någon doppat en pensel i färg och dragit långa svarta streck tvärs över öar och skär. Man har räknat till närmare 700 sådana gångar i Kosterskärgården. De bildades när diabasmagma från jordens inre trängde upp i sprickor i jordskorpan för omkring 1,4 miljarder år sedan.

Inlandsisen förde med sig mängder av material. Det var allt ifrån lerpartiklar till stora block. När isen smälte undan och försvann från Koster för ca 13 800 år sedan blev detta material kvar.

Det tjocka istäcket pressade ner jordskorpan och i Kosterområdet var jordskorpan som mest 275 m lägre än idag. När isen smälte sjönk det som satt fast i isen ner på botten. Landet höjde sig igen och Koster började dyka upp över vattenytan för 8000 år sedan. När det blev grundare började vattenströmmar och vågor påverka botten mer och mer. Lera och sand spolades lätt iväg och fördes till djupare och lugnare vatten. Stenar och block fördes inte iväg så långt. De rullades och nöttes mot varandra och blev avrundade. Stenarna samlade sig i dalgångar och vid bergsluttningar. Där hittar vi klapperstensfälten vi ser idag.

Som tur såg vi denna gång inga stenpyramider och andra förändringar av fälten av icke tänkande individer. De kanske börjar lära sig. Jag har sett skräckexempel på detta vansinne på Hovs Hallar i Skåne och på några ställen på Öland. Det är så tråkigt.

Den här kvällen blev det en ny matupplevelse, Fjällbrosme. En sorts torskfisk som liknar lubben. Den har kommit till oss ganska sent men är nu relativt vanlig i Skagerack och Kattegatt på mellan 150 till 800 meters djup. Den lever bla på skaldjur, så den liksom lubben har smak av skaldjur. Och den smakade riktigt bra, så den kan vi rekommendera, dessutom ett riktigt bra pris.

Sista dagen denna vecka fick det bli en liten promenad ner till en liten ö, Nötholmen som är ett litet naturreservat strax nordväst om Strömstad. Promenaden dit blev lite längre än vi tänkt oss, vi provade en ny stig genom skogen så denna sista dag blev det en promenad på 12 kilometer.

Vi fick med oss lite godsaker hem, förutom svampen så brukar vi passa på att köpa lite fisk, så det blev lite Lubb, 5 kg Båtfrusna räkor, lite havskräftor och en levande hummer. Det blir smaskens i vinter.


Fina solnedgångar på hösten.


Det varma kvällsljuset ligger över husen på klipporna. 


Eva i kvällsljus. Ett vackert varmt ljus.


Färgerna växlar snabbt.  Här har havet färgats rosa.


Ett gammalt båthus nere vid Källviken.


Naturen börjar få höstfärger. Här en skogsolvon.


Ett besök på naturreservatet Tjurpannan utanför Grebbestad.


En Röd Brännmanet ligger och lurar vid klippkanten.


Eva sitter och spanar ut från den klassiska stenen som jag fotograferat, flera gånger under åren, i många vinklar och ljus.


En dubbelexponering för att öka på dramatiken.


Kul att göra lite annorlunda bilder ibland.


Strandfynd.


En grönfink äter nypon. Får i sig mycket nyttiga vitaminer.


Det gamla bårskjulet Enslingen från en annan vinkel.


Hemma vid Capri igen. Inlandsisen har satt djupa spår i den bohusländska naturen.


Rådhusvinet växer fint på klippväggarna. Ser du katten?


Kaveldun.


Väldigt speciella vikar nere vid havet.


En liten gulsparv tittar upp mellan stenarna.


Trollmärken på träden?


Kosteröarna, ett måste när man är i dessa trakter.


Vinden har format naturen i märkliga former.


Ett gäng getter längst ut på Nordkoster.


Vackra vikar, men kanske inte så badbart denna tid på året.


Klapperstensfält från istiden. Ser ni Eva?


Nästan som bonsaiträd formas tallarna längs ut på Nordkoster.


Blodnäva, en vanligt förekommande växt på koster.


Nu styr vi hemåt!


Nordkosters fiskestugor nere vid kajen.


Strömstad stadshus är ett tydligt sjömärke som syns vida omkring.


Sista kvällen får vi en magisk solnedgång. Kameran har registrerat ganska exakt hur det såg ut.


En ensam hummerfiskare vitjar sina burar.

2 thoughts on “Höstvecka i Norra Bohuslän

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × fem =