Norra Bohuslän på hösten

Att få spendera en vecka i trakterna runt norra Bohuslän är en lisa för själen. Vi har en andel i ett hus vid Capri, ett naturreservat norr om Strömstad. En helt underbar plats att utgå ifrån. Vi har tillbringar vårar och höstar under många, många år i dessa trakter.
Vi börjar med en promenad i närmiljön runt Capri. Vi tar oss upp i den närbelägna skogen och ut på klipporna som ger oss en fantastisk utsikt över de norra delarna av Bohusläns skärgård. Den här tiden på året är det inte så mycket fågel på kobbarna, några ejdrar och skarvar och naturligtvis trutar som seglar runt i lufthavet. Men ett par sälar låg och vilade sig på en av kobbarna.

Vi försöker hitta lite nya platser att upptäcka men återkommer naturligtvis till vissa platser som blivit ett måste. Tjurpannan utanför Grebbestad är ett sådant ställe. Här finns allt man kan önska sig av bohuslänsk natur. Klippor av granit fint rundade av havets eviga rörelse. Horisonten ut till öppet hav. Ett ställe att sitta och koppla av och låta tankarna löpa fritt. Med ett halvt kilo färska räkor inköpta i Grebbestad mår vi som en prins och prinsessa.

Vi hade hört talas om ett vattenfall som låg på svensk-norska gränsen en bit från Strömstad. Vi ställde in GPSen och åkte dit. Älgafallet är Bohusläns högsta med 46 meters fallhöjd och en verklig pärla. Oerhört lättillgängligt, vattenfallet och älven utgör gränsen mellan Sverige och Norge. Man passerar en bro med Svenska och Norska flaggorna på, sedan kan man gå vid sidan av fallet och stanna vid olika avsatser. Så att fotografera fallet var riktigt roligt. Längst ner är det dessutom en bro som man kan gå ut på och ha faller direkt framför sig.

På kvällen blev det skaldjur med kokt hummer.

En annan plats vi blev lite sugna på var Färingeön vid sjön Färingen inte långt från Strömstad en bit in i landet. En relativt kort promenad från vägen fram till en hängbro som tar oss över till Färingeön. Halva ön är under vissa perioder avstängd för fågelskydd. Det finns även en liten stuga på ön som är Friluftsfrämjandets klubbstuga. Under vintern serveras kaffe i stugan. Sjön Färingen låg helt spegelblank vid vårt besök och några storskrakar fiskade i sjön.

På kvällen studerade vi kartan och hittade ett ställe vi inte tidigare hade besökt, Rossö. Lät intressant, så dagen efter drog vi dit. Rossö ligger vid kusten söder om Strömstad och ingår i Kosterhavets nationalpark. Vi gick runt på klipporna på södra delen och solen började sakta att gå ner vid horisonten. Vi stannade och fick vara med om en fantastisk solnedgång. Det blev lite sent, nu på hösten kommer skymningen tidigt. Vi hade tänkt besöka den södra delen med Kockholmen. Men vi bestämde oss för att åka tillbaka nästa dag för att upptäcka den delen av ön.

Så på morgonen drog vi tillbaka till Rossö och stegade iväg söderut. Det fanns två stigar en lite lättare och en svårare över berget och ut mot kusten. Getestigberget på den västra sidan med utsikt mot havet, eller genom skogen på den östra sidan av halvön. Naturligtvis blev det den svårare och det ångrade vi inte. En helt magnifik natur och utsikt som delvis försvann i lite dimma. Längst söderut på Kockholmen finns en porfyrgång i berget som syns som ett mörkare stråk i den omgivande ljusröda bohusgraniten. På västsidan finns jättegrytor. Här finns också de sällsynta växterna strandvallmo och ostronört.

Vi såg en ensam ung tordmule som simmade runt i vikarna på jakt efter föda.

Så här skriver Anders Melin från Bohusläns ornitologiska förening
”På Västkusten syns just nu ovanligt många sillgrisslor och andra alkfåglar. Vid Laholmsbukten och Kullaberg i Skåne har döda fåglar flutit iland. Vad är det som pågår?
Det rör sig troligtvis om en svältsituation, berättar Jan Uddén, fågelexpert och museipedagog vid Bohusläns museum. Fåglarna söker sig hit för att hitta mat men för flera är det redan för sent.
Eventuellt kan det vi ser kopplas till en pågående massdödepisod av framför allt sillgrisslor som just nu pågår i stora delar av Nordsjön. Där har obduktioner visat att fåglarna är kraftigt avmagrade.
Statens veterinärmedicinska anstalt har mottagit några av de döda sillgrisslorna från Västkusten. Analyser pågår men man har hittills uteslutit fågelinfluensa.”

En vecka går fort när man har roligt, så nu far vi hemåt.

Uppe på höjden intar vi våran matsäck. Capris stugby syns till vänster i bakgrunden

Utsikt över området. På den mittersta kobben till vänster vilar ett par sälar

Spår av en svunnen tid när det var lönsamt att bryta granit i berget

Även här, granne med naturreservatet har motorsågarna gått varma. Här är det norska intressen som vill åt den orörda naturen och exploatera delar av området.