↫ Tillbaka till bloggen

Hos Torfalkarna igen…

Jakten på föda går vidare. Föräldrarna är fullt sysselsatta med att jaga. Verkar som det är gott om gnagare även i år. Möss och sorkar blandat med stora vårtbitare.

Nu går det fort. Ungarna växer så det knakar. Föräldrarna jagar ständigt efter föda. Hela tiden levereras föda till de hungriga ungarna. Som slukar bytet med hull och hår.

Tornfalksungar jagar inte själva de första 3-4 veckorna efter det att de hoppar ur sitt bo. Utan de är helt beroende av föräldrarna. Det är först efter att de lämnat reviret som de börjar söka föda på egen hand.

Här var jag med om en liten lustig sak. Ett av syskonen troligen en hane sitter och sliter i en mus och äter i godan ro. Då dyker lillsyrran upp och sätter sig bakom. Ungen fäller ut vingarna som många rovfåglar gör för att den andre inte ska komma år bytet.

 

Men helt plötsligt vänder den sig om räcker över det som är kvar av musen till lillsyrran.

Sen sitter han och närgånget studerar när hon slukar musen. Man kan riktigt höra hur han tänker ”slukar hon verkligen hela musen”…”ja jävlar”.

Lite lek sen vila lite på maten.

Den minsta ungen står en bit ifrån och iakttar nyfiket hela skådespelet, liksom jag.

På holktaket känns det tryggt att ligga.

Populärt ställe för en stunds vila mellan flygningarna.

Nu har ungarna förflyttat sig upp i toppen av de högsta granarna. Det gäller att ha god uppsikt så att man ser när föräldrarna kommer med mat. Då får man snabbt ta sig dit.

Vardagen rullar vidare. Ungarna sitter i träden och skriker på föräldrarna som jagar runt mest hela tiden.

Idag träffade jag ägaren till de ungdjur som går och betar där jag håller till. En förutsättning för att hålla landskapet öppet. Han berättade att det var Länstyrelsen som bestämde vilka djur som skulle beta på marken. Varje gång jag besöker platsen så kommer de fram och hälsar närgånget. När de har bekantat sig med mig betar de lugnt vidare.

Jag vill slutligen tala om att jag iaktar största försiktighet för att inte störa, jobbar med långa teleobjektiv, och vissa bilder är kraftigt beskurna. Vilket fungerar bra med dagens moderna kameror.

3 thoughts on “Hos Torfalkarna igen…

  1. Hej Arne,
    Vill bara säga att det är såååå fint att följa din sida och se dina fantastiska bilder!
    Jag är en amatör som får inspiration från dig att börja ”glänta” på möjligheten att få lite egna bilder av fåglar i närbild. Jag har köpt en Nikon Coolpix P950 och det blev en bra start för mig.

    Tack!

Lämna ett svar till Arne Berneklint Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 3 =