↫ Tillbaka till bloggen

Tännäs – en höstvecka

När vi svänger in på sista grusvägen mot vårt ställe vid Fjällvattnet i Hälsingland ca 2 mil söder om Tännäs möts vi av en tjäder som går och pickar grus på vägen. Vi stannar till och den promenerar i sakta mak upp i skogen och försvinner. Nu har vi fått upp förväntningarna på denna resa.

Vi har en andel i ett hus som vi besökt under nästan 40 år, men alltid på vintern, aldrig på sommaren.

Den omskrivna arkitekten Ralph Erskine har präglat området och är ett gott exempel på Erskines skaparsinne, med byggnader som väl smälter in i landskapet.

Naturen ser helt annorlunda ut på sommaren, dessa fantastiskt vackra myrar och ett oändligt antal sjöar, som man inte ser på vintern.

Första dagen tar vi oss till Tännfallet, ett litet vattenfall väster om Tännäs. Här har man byggt ett kraftverk som försörjer bygden med el. Jag tycker inte ingreppet har varit så stort. Det har legat ett gammalt kraftverk här tidigare nu har detta moderniserats.

Tännån som ån heter faller ner mot Tännäs och bildar fina fall. Här får man ha lite långa slutartider så att jag får lite mjukare bilder. Ger mer en känsla av rörelse i bilden.

Jag använder för första gången enbart min spegellösa kamera och jag inser att det finns klara fördelar vid själva tagningsögonblicket. Jag kan direkt i sökaren korrigera exponeringen och få bilden som jag vill ha den direkt i kameran. Dessutom ser jag histogrammet i sökaren, vilket är en stor fördel.

Jag har lagt in två funktioner på snabbtangenter. Det ena är en förstoring 200% av bilden, som jag tidigare haft endast på liveview. Nu ser jag det i sökare. Det ger mig en känsla av att ha en tubkikare med mig var jag än går. Det andra är att jag lagt senast tagna bild. Så jag kan snabbt i sökaren se den bild jag tagit. Mycket användbart.

Vi har en fantastisk utsikt från vårt fönster, här sitter jag och spanar med kikare i handen, och följer förändringarna vid tidig morgon och sen kväll. På dagarna är vi ute och vandrar i omgivningen.

Andra dagen ska vi gå ner till sjön Rogen, en ganska jobbig vandring med mycket stenar att navigera mellan. Den här naturtypen kallas Rogenmorän. Naturen är karg med stora stenblock som inlandsisen lämnat efter sig och växtligheten består till stor del av lavklädda silvergrå torrakor och uråldriga tallar. Tallskogen är mellan 500 till 100 år gammal. Man ser fjäll åt alla håll där Brattriet är högst med sina 1 276 meter.

En sak som störde hela upplevelse var att samerna byggt en väg för fyrhjulingar rakt genom naturreservatet tillika natura 2000 område. Detta är ofattbart hur man gjort så stora ingrepp i naturen för att maximera sin vinst när det gäller deras boskap. Detta har tydligen Jämtlands länsstyrelse godkänt. Detta visar på hur viktigt det är att en central myndighet får avgöra frågor som gäller natur och vilda djur. En myndighet som ser till helheter och inte låter sig påverkas av lokala särintressen. Länstyrelsen kan ju ägna sig år kor och grisar och klippa snören vid invigningar. De ska absolut inte ha någon rätt att besluta om ingrepp i våra naturreservat eller jakt på våra vilda rovdjur.

Nästa dag är det ihållande regn på förmiddagen som på eftermiddagen övergår i klart väder. Dags att bestiga Handskinnvålen som är 999 meter. Vi tar oss upp till utkiksplatsen som inte ligger på toppen, men som ger oss en fantastisk utsikt över Rogenområdet.

Myskoxarna stortrivdes i Skandinavien under istiderna. För 30 000 år sedan gick stora hjordar av myskoxar fortfarande omkring här tillsammans med mammutar och ullhorniga noshörningar. 50 minusgrader är inga problem för en myskoxe men när klimatet blev varmare så dog myskoxarna ut. På 40-talet placerades några myskoxar från Grönland i Norge och 1972 begav sig 5 av dom ut ut på vandring mot norra delen av Rogenområdet. Här i Rogens karga klimat trivdes de och slog sig till ro. När stammen var som störst i mitten på 1980-talet uppgick flocken till drygt ett 30-tal djur. Hela den svenska vilda myskoxstammen finns här idag och består av 9 djur.

Sista dagen blev det en kanottur på Vattnan som sjön heter som omsluter hela området. En storlom sågs en bit ut och den hördes även över sjön. Magiskt. Nu dröjer det några månader till nästa gång vi kommer hit. Då är hela området täckt av snö. Alla myrar och sjöar försvunnit och ett helt annat landskap visar upp sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

16 − 15 =