↫ Tillbaka till bloggen

Några dagar i den finländska vildmarken

Jag brukar börja mitt fotande genom att leta efter delar i landskapet där jag vill ha djuren så att jag får en fin bakgrund. Bakgrunden kan göra hela bilden.

Vi åker på torsdag morgon och sitter i gömslet på torsdag eftermiddag. Jag åker med Thomas Atterdal och 13 andra naturfotoentusiaster. Thomas arrangerar resor i världsklass genom sitt företag FocusOnWildlife. Jag har rest många gånger med Thomas till Finland, men även till Island, Costa Rica och Brasilien. Alltid väl förberett och välorganiserat. På denna resa var jag hjälpguide.

Det dröjer inte länge förrän första björnen visar sig. Står med nosen i vädret och använder sina fantastiska luktorgan för att vädra mat och eventuell fara. Inte långt efter dyker en vacker järv upp. Så fortsätter kvällen i lugnt tempo.

Sedan blir det några timmars sömn, vi går upp runt 3 halv 4. Dimman ligger tät, man måste ha örnblick för att upptäcka att det rör sig framför oss. En morgontidig varg stryker förbi och den första björnen visar sig. En glada har lite uppvisningar för oss.

Den här vargen har en sändare runt halsen. Vi kan senare på en hemsida se att det är en varg som är döpt till Juppe märkt i februari i år.

I Finland finns mellan 150-180 vargar, en minskning med ca 25% mot tidigare år. 13 av dessa vargar har ett GPS-halsband. På hemsidan kan man se var dessa vargar befinner sig inom en ruta på 5×5 km.

Solen går upp i öster borta i horisonten ligger Ryssland. Vi sitter på den finska sidan i ingenmansland. På den finska sidan är gränszonen 2 km och på den ryska 12 km. Denna gränszon på 14 km och 1340 km lång får ingen jakt bedrivas så det är lite av en fredad zon för rovdjuren.

En tornfalk svävar över myren för att leta efter lite frukost till den tomma magen.

Nästa dag sitter jag i ett gömsle vid en liten skogssjö. Ett fantastiskt vackert ställe. Björnarna kommer tidigt och är med oss ända till skymningen faller och det blir kolsvart. Fortfarande kan man höra björnarna klafsa omkring i sjökanten och leta föda. Vid detta gömsle har vi ett fantastiskt motljus när solen går ner i väster.

På morgonen är det full aktivitet. En sparvhök roar sig med att jaga kråkor. Jag tror inte att den kan slå en kråka, det verkar mest vara en sorts lek. Ett underbart skådespel.

Man får ha bra syn för att upptäcka höken när den sätter sig mot stammen av ett träd.

 

Nästa dag är vi tillbaka vid den öppna myren. En stor björn på runt 300 kg dyker upp. Det lustiga med dessa stora djur är att de är helt ljudlösa. De bara står där. Hur 300 kg kan förflytta sig så ljudlöst är för mig en gåta.

Björnen går fram till åteln som ligger ute på myren. Samtidigt som björnen jobbar med att få loss ett stycke kött står vargen en bra bit bort och helt coolt kollar in läget. När björnen har lyckats slita bort ett stycke börjar vargen röra sig, försiktigt och långsamt men ökar farten när björnen börjar gå ifrån platsen med bytet.

När björnen har kommit fram till skogskanten är vargen straxt bakom, han snurrar några varv runt björnen, sedan biter han till björnen i baken. Björnen snurrar runt och lägger för en sekund ner köttstycket på marken. Vargen gör några språng och vips är både varg och köttstycke borta. Björnen tittar förvånande ner i backen och nosar lite runt. Björnen blir så frustrerad, trots att det finns åtel kvar börjar han vandra runt den väldiga myren både två och tre varv i sakta mak.

Rakt framför mig kanske 100 meter ut ser jag en havsörn som sitter och iakttar skådespelet. Rätt var det är gör den ett utfall bort mot oss. Den flyger rakt över vårt gömsle och jag hinner kasta iväg några bilder på denna fantastiska fågel. Senare gör den lite flyguppvisningar för oss.

På morgonen har vi besök av en järv, Den kliar sig intensivt framför oss. Dessa djur måste lida en hel del av alla insekter som hela tiden svävar likt ett moln runt dem.

Sista natten sitter jag själv i ett gömsle i skogen. Det dröjer inte länge förrän en järv dyker upp. I detta gömsle är järven mycket nära kanske mellan 5-15 meter. Vissa gånger innanför närgränsen på mitt 300 objektiv som är 2,3 meter. Att få förmånen att fota järv så här nära är helt underbart och fotografering i världsklass.

Här försöker jag hitta en bakgrund som jag vill ha i detta fall järven på. Det är inte alltid det lyckas, men ibland.

En liten filmsnutt på en fin järv.

Bilden på björnen som drar bort i skymningen får bli sista bilden för den här gången.